sarahochjohanithailand

Imodium Igår lördag började med att vi vaknade vid tolv och gick ner till hotellrestaurangen och köpte oss varsin macka. Vi var båda väldigt slitna. Gick upp till rummet igen där vi sov en stund till för att sedan gå och äta en bit och vandra en liten sväng i stan. När vi kom hem mådde Sarah inte så bra och det slutade med att hon blev aningen magsjuk. Så gårdagen bestod mest av att vila, krya på Sarah och försöka komma tillbaka i en hyfsad dygnsrytm. Nu är det söndag och vi har planerat att ta en trip bort till The Royal Palace men först måste Sarah känna sig okej. Jag var ute i morse och köpte någon dunder-medicin till henne. Hoppas att det hjälper. Hon har iaf fått i sig lite frukost. Det vi såg av Bangkok i fredags var helt underbart. Vänliga människor, god och billig mat och en puls som inte liknar något annat. Det är klart att det finns en baksida med. Dels är det förstås väldigt vanligt att invånarna i den här stan går runt med munskydd pga allt från att inte andas in så mycket avgaser till att skydda sig mot svinflunsan antar vi. När vi i fredags åkte runt i stan med tuk-tuk märkte vi hur dålig luften är här. I synnerhet när man hamnar bakom en dieseldriven buss som spyr ut avgaser. Men det största problemet är fattigdomen. Man ser väldigt många hemlösa och tiggare. Hoppas att utvecklingen i detta land ger alla rätt till ett liv. Det som är intressant när man sitter bak i en tuk-tuk är att ens liv inte känns på riktigt. Allt känns som en film och man litar totalt på föraren fast man aldrig träffat karln förut. Han gasar på i en jäkla hastighet ner för gatorna och det tutas och byts filer kors o tvärs. Det är bara att hålla i sig. Men vad ska man göra? Kul är det. En annan sak man har märkt är att tuk-tukförarna verkar känna hela stan. Vill man åka någonstans så kommer de hela tiden med förslag på att man borde åka till ett annat ställe. I fredags ville vi åka till Siam Square men det ville inte föraren. Han ville ta oss till någon marknad där han tydligen kände någon som skulle försöka sälja något till oss. När vi inte ville åka dit kunde vi omöjligt få honom att köra oss någon annan stans. Men som tur är så finns det andra tuk-tuks. Det var bara att hoppa in i en annan och pruta ner priset till en tjuga, en halvtimme senare var vi där vi ville vara. Imorgon bär det av till Phuket!